Världen brinner! Det är katastrof på så många platser just nu att det knappt går att hitta en enda vettig plats att sätta foten på längre. Jag undrar vad det är som pågår och hur länge det kommer att hålla på med ett Ukraina som brinner bredvid ett Ryssland som vältrar sig i böghat. Venezuela brinner, USA bombar ökenländer, Syrien går åt helvete, Japan spyr ur sig radioaktivitet och Afrika blöder precis lika mycket som det alltid gjort. Kina stänger sig inne och Nordkorea är ett jävla mysterium. Jag fixar inte det här! Jag fixar inte en värld som är så uppenbart tömd på all medkänsla och all ryggrad! Vi som i smyg fortfarande anser oss vara fria,  eller åtminstone friare än en massa andra, är kanske de mest omsorgsfullt grundlurade stackarna på hela jorden. Kanske i hela solsystemet? I hela galaxen?

Jag är så vansinnigt trött på att så sida upp och sida ner på facebook om olika saker som är åt helvete och där man behöver gilla sidor, skriva på petitioner, skänka pengar, smälla upp plakat och skrika slagord för att få ytterligare en hord av kriminella satans jävla maktmänniskor att stanna upp i sin febriga våldtäkt på planeten och sin blodiga analfistning av dess invånares rättigheter.

Problemet är inte att folk inte bryr sig för jag tror att många verkligen gör det. Jag gör det och jag försöker också väcka de slumrande massorna. Problemet är att de som bryr sig helt saknar makt. Vi saknar makt och vi saknar allt det som kommer med makten. Vart försvann det lilla inflytande vi en gång i tiden trodde att vi hade? Åts det upp av lögner om terrorister och övervakningskameror i varje gathörn eller sögs det ut av ytterligare en räntehöjning och ett sänkt bidrag? De som bestämmer i vår lilla avkrok är inte ett skit bättre än asen i resten av världen och det enda som hindrar dem från att gå samma väg som regeringar på andra håll är att vi till exempel inte är nationalistiska nog att bli lurade i krig som amerikanerna, vi är inte fattiga nog att döda varandra för brödsmulor som afrikanerna och vi är inte fullt så indoktrinerade som kineserna. Inte än men det kommer. När den dagen kommer där Reinfeldtar, Bildtar och Borgar upplever att de kan ta det en nivå längre så kommer de att göra det.

”Nämen vad du tar i! De skulle aldrig göra så och du är bara en foliehatt, Johan.”

Well fuck you! Ta och titta på världen och se hur systematiskt en lite grupp kräk suger ut resten av oss och säg sedan att det inte är en konspiration!

Tinfoilman. Over and out.

Jag såg det här och tänkte i mitt stilla sinne att ”har alla som hävdar att genetisk manipulering är säkert vetat om det här hela tiden?”. Annars måste det ju vara så att det nyfunna språket med vilket DNA kommunicerar borde kunna få vilka effekter som helst på kroppen.

Jag ska säga med en gång att jag inte gjort någon djupdykning i upptäckten utan mest reflekterar.

http://uk.news.yahoo.com/scientists-discover-second-secret-dna-code-191904167.html#m5rr5CD

The rifts it creates
the tearing of mind and bone
and the humming churning 
turning round.

The thump-thumping of my heart
the shrill voice on my shoulders
and the humming. The churning.
The endless sound.

Breath like footsteps on broken glass
skin of a desert night and stars
with arms that hug and cling.
Forever bound.

Bör lagen omfatta ett skydd som låter de kriminella gå samman i gäng och förbereda brott? Ja, det är väl ett brott mot lagen om yttrandefrihet att inte låta dem träffas på mc-klubbar, bakgator i lagerlokaler, hamnar och lägenheter för att smida sina planer för stöld, misshandel, mord och skadegörelse.

Eller?

Skulle vi tro på Bandidosmedlemmen som sitter i TV4:as morgonsoffa och hävdar att han inte känns vid sina kompisar som kokar amfetamin ”beskyddar” restauranger och skjuter p-skott på konkurrenter?
Han har ju kostym på sig nu och har till och med rakat sig så han verkar ok.

Eller?

Om vi inte gör det så kanske vi inte heller ska låta järnrörssvingande dressmanligister med nazistbakgrund gömma sig bakom den demokrati de så innerligt vill förstöra medan de sprider sin hatiska propaganda?

Förberedelse till brott är lika illa oavsett om det sker i riksdagen eller Rönninge och det ska behandlas därefter.

Klart som korvspad.

I live in a world where freedom’s bought and payed for
Where liberty is traded off and rotten to the core
Where laws replace morality
And sex equals profanity
Where love is called insanity
And no one can recall the scent of flowers anymore.

For now’s the time when God’s replaced by science
And children tought dependence instead of self-reliance
So God has left and that’s just fine
He never were a God of mine
‘Cause I just couldn’t walk the line
And all I ever did was curse and practice my defiance.

So what’s to do when all you crave is hated ?
When all mankind are guided wrong by motifs obfuscated.
When common sense is frowned upon
When peace of mind is all but gone
It’s time to pay for all we’ve done
‘Cause all that once was clean is desicrated.

You find a whisp of light inside your being.
You try to bend but never stop believing
You rid yourself of fear and pain
And think of all you can sustain
Your tears are washed away by rain
And then you’ll know the world is never ending.

Ibland är det bara så att mörkret tätnar och ondskan förefaller en övermäktig. Var ska man ta vägen när allt man vill ha är lugn och ro i en vansinnig värld där småaktighet och hat är den rådande kulturen?

Var finns en plats för ett troget hjärta när allt som belönas är svek och förtryck? Var finns det utrymme för genuint kamratskap när alla söker en kick och envist bär skygglappar som hindrar dem från att se.

Vad ska man göra när hoppets ömtåliga låga flämtar i bröstet och hotar att slockna helt?

Vart tog ni vägen?

Ibland kan jag överraskas av hur abrupt motståndskraften kan ta slut. När man under en längre tid levt i ett slags limbo rent världsligt så kan de mest harmlösa sakerna få en ur balans. Helt.

Klockan är nu strax efter fem på morgonen och jag är väldigt glad att jag inte bor mitt i en stad. Trädkronor i morgonsol gör underverk med ett sorgset hjärta och fågelsång kan tvätta bort de mest envetna klumparna i halsen.


Om en liten stund är jag tillbaka.

Mycket av det politiska utrymmet idag präglas av rasismens facett av det empatilösa samhället vi skapat omkring oss och det tvingar en del av oss att ställa frågor. Frågor som t.ex. ”varför förstår de inte att vi alla är samma?” och ”är de helt dumma i huvudet de där rasisterna?”

Idag funderar jag på ifall frågorna riktas mot en alldeles för liten del av samhället och egentligen är verkningslösa. Det känns lite som att ifall man tagit steget från fikarummets mysrasistiska grymtande och blommat ut som en fullfjädrad agitator för Sverigedemokraterna så har liksom tåget redan gått.

Det gick upp för mig att empatilösheten har många ansikten och att dess olika mekanismer mycket väl kan sitta ihop med varandra. Ett synsätt påverkar ett annat som förstärker ett tredje.

Tanken jag fick idag är att det kanske är bäst att ta en titt på andra beteenden som är av en lite mildare natur än de uppenbart fascistiska.

Här är ett axplock av de jag tänker på:

1) Nationalismen.
Många anser att det finns två sorters nationalism och att den ena är dålig medan den andra är bra. Jag vill belysa att all nationalism är samma sak och att det enda som egentligen skiljer dem åt är sinnesstämningen på nationalisten. Anser man på något plan att Sverige och svenskarna är annorlunda och/eller bättre än andra land och/eller folk så är steget aldrig långt till rent rasistiska åsikter.

2) Biologismen.
Återigen finns det många som hävdar att det finns mycket att hämta i det biologistiska tankesättet men jag hävdar att de positiva delarna är försumbara. Det är en vetenskaplig världsåskådning som jobbar utifrån splittring, uppdelning och motsatser. Inte så bra.

Detta för oss i en glidande rörelse in på…

3) Vetenskapen.
Fundamentalistisk vetenskapstro finns överallt idag och det är inte sällan som man avkrävs ”vetenskapliga undersökningar” eller liknande för alla möjliga åsikter som man har. Jag gillar vetenskap som företeelse och anser att världen vore fattig och mörk utan kunskapens ljus.
Dock ska vetenskapen utforska och vara fri att ställa alla frågor. Inte användas som ett dogmatiskt maktmedel vilket den alltför ofta gör idag.

4) Religionen.
Implementeringen av religion som maktstruktur är något av det värsta jag vet. Ingen andlig människa kan på allvar motivera varken strukturen i sig eller våldet som strukturen bär med sig. Att sedan beskylla religionen som sådan för vidrigheter utförda i dess namn för oss in på…

5) Okunnigheten.
Denna punkt knyter ihop de tidigare punkterna på ett bra sätt. Endast okunniga och/eller vilseledda människor ägnar sig åt det som de tidigare punkterna berör. Okunnigheten lämnar fältet öppet för allsköns cementerade åsikter med enkla och tvärsäkra svar på alla frågor. Tvärsäkerhet är grogrunden för stagnation och kognitiv dissonans.

I den utopiska visionen av framtiden ser jag öppna gränser, fri kärlek och rörliga sinnen. Jag hoppas på en vetenskap som modigt går i bräschen och ifrågasätter sig själv och jag ser en planet där de andliga värdena släpps lösa från religionens klor. Jag ser en värld styrd från hjärtat.

Jag ser ETT folk på EN planet som är redo att ta klivet ut i världsrymden.

Location:Visby

Jag tänker inte ge mig in på snåriga diskussioner om vem som har lagen på sin sida i debatten kring kalkbrytningen på Gotland. Det är nämligen ett samtal som förs i huvudet.

Har man ett hjärta så behövs inga lagar för att förstå att rovdrift på naturen aldrig kan vara försvarbart.

Aldrig. Aldrig. Någonsin.

Under Almedalsveckan pratade politiker om att de ville ha en slags ”ekostämpel” på arrangemangen och vi som jobbade inom restaurangbranschen funderade på ifall eventuella engångsartiklar, öl, vin och råvaror borde bytas mot ekologiska alternativ för att förstärka intrycket av denna strävan.

Är det fler än jag som tycker att det ekar något fruktansvärt i de tomma fraserna?

Vad är en platsmugg ställd mot en porslinsmugg när det inte längre finns något vatten att fylla någon av dem med?

Location:Ojnareskogen

Jag är så väldigt, väldigt trött.

Jag har skrivit tidigare om vad jag går igenom och jag kan bara kallt utgå från att det inte varit en helt och hållet upplyftande läsning för er som brytt er om att följa resan fram till den punkt där jag nu befinner mig.

Jag anser att jag gjort vad jag kunnat för att det skulle gå bra men vi har alla en punkt där vi knäcks och där det inte längre är försvarbart för oss själva att hålla på som vi gjorde innan. Jag har verkligen försökt och rätt länge trodde jag att det gick rätt bra. Jag trodde vi var på rätt väg och att jag hade rätt i min övertygelse att vi kunde vara vänner.

Jag hade fel. Jag hade så väldigt fel.

Jag kan på vissa plan förstå att man helt plötsligt vaknar upp och inte längre älskar den man älskat. Jag kan förstå det intellektuellt men jag har aldrig upplevt det själv. Faktum är att jag inte kan sluta älska ifall jag inte aktivt vänder kärleken till hat och förakt. Det är som om en stark känsla måste ersättas av en lika potent diametral. Annars går det inte.

Nu är det gjort och jag ser henne som min fiende. Jag har verkligen försökt sköta det här på ett så bra sätt som möjligt men hon pissar och skiter på alla mina ansträngningar.
En dag vaknade jag upp ur förvirringen och insåg hur jag själv skulle betrakta en person som handlade som jag har gjort och det var ingen skön upplevelse. Att bara pumpa energi in i ett svart hål är en oändlig plåga som jag inte tänker utsätta mig för längre.

Ska man se det hela i termer av svart och vitt så finns det en kategori människor som gör saker för kollektivet och en kategori som gör saker för sig själva och det är bäst ifall de två kategorierna aldrig möts.

Ingen kärlek borde få stryk.

Nu är det över. På riktigt.

Kalkatraz på twitter